Den dagen ska jag jobba hårt för

Jag har känt mig omotiverad till det mesta en längre tid. Som jag tidigare har nämnt så brukar jag ha ett rätt starkt driv att ta mig framåt. Sedan jag blev gravid så har jag dock hamnat i en svacka då jag förstår att fokus inte kommer att vara på att ta mig framåt utan självklart på att vara mamma. Vilket ska bli fantastiskt så missförstå mig inte. Men även jag finns kvar. Personen jag. Det är nog den jag har glömt bort och inte tänkt på. Tankarna har bara varit på att axla mammarollen. Jag har dock börjat inse att jag även måste tänka på vad som får mig att må bra under tiden som kommer. Att vara mamma är en roll men jag ska även vara jag. Alla pusselbitar måste fungera och få plats för att jag ska må bra. En balans av allt. Tanken på att bara gå hemma gör mig rädd. Jag kommer behöva en viss rutin även när bebis kommer men självklart anpassa den efter bebis. Bebis har även en pappa och jag delar trots ansvaret med honom (förutom amningen då). 😉 Så det måste finnas plats till lite annan tid också.
Jag har börjat fila på ett projekt som jag tänkte syssla med under tiden jag är mammaledig. Det känns spännande och jag blev väldigt mycket gladare och motiverad bara av att sätta igång med det. Dessutom fick jag en väldig “boost” av att ta mig framåt då det uppståt några situationer på sistone som gjort mig förbannad rätt ut sagt. När människor lovar saker, säger saker som plötsligt blir på ett helt annat vis än det som var sagt från början. När man sitter i en beroendesituation så kan man inte direkt säga ifrån utan får glatt nicka och hålla tyst. Det som dock händer inombords mig är att en härlig motivation eldas upp. Jag längtar efter den dag då jag inte behöver nicka och hålla med utan faktiskt kan säga ifrån och säga att det räcker nu! Att inte behöva dansa efter någon annans pipa. Att komma dit är det jag ska sträva efter framöver och jag känner mig laddad inför det! 👊

Advertisement